Du är nära men ändå så långt bort. Dagarna fylls av längtan efter dig. Dina tankar, dina ord, din närhet, din tid och plats i detta nu tycks vara allt annat än en gåva till mig.
Ger du dem till någon annan så snälla säg?
Mitt hjärta är fyllt med de fina minnen och de är dem som får blodet att fortsätta rinna. Men jag vet inte hur länge jag kan leva på minnen. Jag är ovis och maktlös i allting som handlar om dig.
Lindad runt ditt finger.
Tårar rinner.
Min kära, kom tillbaka till mig. Jag vet inte om det betyder något att jag älskar dig.
skrivet av okänd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar