Känna ljuset i mina ögon

Sitting on the dock of the bay

Även fast det var lite halvtaskigt väder igår så hade jag ett begär av att åka ut till havet. Så det var det vi gjorde och R tog med sig spöt för att lära mig hur man kastar. Hur det gick vet jag inte, antar helt okej för att vara en rookie : )
Idag är han ute på egen hand med sin gubbe och deras flugspön.

Flugornas Herre

 

Killen i luvtröja

Jag började prata med en kille som precis hade fått en p-bot, på en fredag, i parkeringshuset där han bor. 400 kr. Han sa att det inte gjorde så mycket men jag såg på honom hur hans kväll bara hade gått från topp till bott. P-vakten hade frågat honom med en bitter spydig ton (jag hörde själv) - Ska du köra nu eller?
Killen: - Nej det ska jag inte, det har väl inte du med att göra heller eller? Jag sätter mig inte i en bil när jag har druckit (och håller upp sin ölburk han håller i handen).
P-vakten avslutar samtalet med någon kommentar jag inte riktigt hörde, lämnar över boten och fortsätter med sitt.
Killen och hans kompis går iväg runt huset med väskan de hade glömt i bilen.
Jag träffar på killen som fått boten utanför en av mina låsningar och frågade honom vad vakten hade sagt till honom. Han såg upp på mig med frågande ögon och undrade hur fan jag visste att han hade fått en bot. Att han trodde att jag skulle påpeka hans, antagligen, avslagna halvljumna öl han höll i handen och hans kväll skulle gå från bott till dettaärbaraintesant.
- Nej då, drick du, det är fredag : )
Han småler och frågar om jag är p-vakt.
- Nej, det är jag inte, jag parkerade precis och råkade höra lite av ert samtal.
Han berättar vad vakten hade sagt och kände att han med sin bitterhet, egentligen skulle skippa de onödiga kommentarerna.
- Jag förstår att p-vakterna kan vara bittra. Det är säkert inte lätt att ha ett av de mest hatade jobben som finns. Det är ju ingen som är glada att se dem, så efter ett tag blir man nog ganska bitter när man bara får ta emot skit när man försöker göra sitt jobb. Och om det är något plåster på såren så lappar de våra bilar också.
- Ja, jo, det är ju klart.
Efter en stund, så var det dags att gå in och fortsätta jobba. Killen och hans kompis gick därifrån med ett leende på läpparna och kanske, hade jag räddat hans kväll lite. Att han kunde tänka på mig, en väktare, som var trevlig och skämtade och ville inget ont, istället för de andra.
Det gör mig så glad att se någon som är lite nere le och skratta, om så bara för stunden.
Vem vet, det kanske finns andra väktare där ute som inte är låtsas poliser eller machoarroganta as som får en kick av att djävlas.

Black and White

Affärerna är snart fyllda med enbart höstkläder och rätt som det är så möts man av julpyntet i oktober.

Visst är det deprimerande att sommaren (den lilla vi haft) är snart slut och det dröjer ett helt år innan vi kan njuta av dessa två veckor?

Men, black is back och det blir nog lite rockigt för min del i höst, enkelt och smakfullt. : )

They shall rise again

Förra året så var jag på väg att slänga dessa då de såg ut att vara döda flera gånger om, men de har återuppstått och större än när jag först kom hem med dem.

Förvånad är jag att växterna helt plötsligt börjar växa när jag alltid bara kunnat titta på dem och de dör som flugor.... men jag klagar inte : )

Duvjakt och räkmacka

En söndag på Röda Sten. Bara kärlek ... jah, förutom när jag fick fågelbajs på skon då ... crap .... haha ... crap  ; )

Cupcake Lördag

Lillen och jag har spenderat eftermiddagen med att baka cupcakes. Choklad choklad och choklad såklart, *noom noom noom* : )

De blev ju inte så pjåkiga ändå.

Nu väntar jag på kycklingen som är i ugnen så ska kvällen bli riktigt mysig.