Naglar i behov av vård

Förhoppningsvis inom snar framtid så kommer dessa hemska naglar bli fina igen. Och som vanligt är det bara fantastiskt duktiga Natasha som får röra dem ♡ Det är Natasha och hennes mamma Julia som jag går och gör fransar hos också : )

Skull bracelet

The Classics and The New

Jag lyssnar verkligen på all musik och har väldigt svårt att bara välja några låtar som får följa med mig ut i världen. Nu har jag inte riktigt det problemet. Så gott som allt får plats i fickan och ännu mer musik att välja mellan när radion bara spelar samma låtar om och om igen : )

Det som spelas varmt just nu är Kapten Röd, Chris Brown och en stor blandad kompott av old school classics ♡

Igår var jag och hämtade min nya mobil. Nu kan jag äntligen se vem som ringer, ta emot samtalen och ringa upp hahaha alla basic grejer en mobil ska klara av med andra ord! 

Det blev en HTC One S, som är lika stor som den gamla Evo 3D'n men betydligt tunnare och mycket lättare. Lite annorlunda i menyn och tangentbordet, men det är väl en vanesak. Glad tjej : )

 

 

From the ♡

Min vän

Jag har en vän, en väldigt kär vän som jag skulle vilja fotografera. Jag skulle vilja visa henne hur otroligt vacker hon är. Hur hennes spegelbild verkar ljuga för henne då hon inte alls ser det jag ser.
Min vän har ett hjärta av guld och om man bara träffar henne för en kort stund, ett snabbt 'Hej' , kommer man alltid minnas henne.
Hon är en av de få stjärnor som inte vet hur mycket hon egentligen strålar.

Hennes skavanker som hon pekat ut, komplexen, är de man ska vara stolta över att ha. Man har levt snart ett halvt liv och våra kroppar förändras hela tiden. Hennes skavanker är bland de saker som gör henne vacker, speciell, unik och fantastisk!
Många anser att 'Skönheten kommer inifrån' bara är en kliché som "fula" människor kommit på. Jag säger att det är så rå sanningen någonsin kan bli. Det spelar ingen roll hur vacker din utsida är om du är rutten på insidan. När vi blir förälskade är det personligheten, ens jag, som gör 90% av kärleken.

Jag har en vän, en väldigt kär vän. Hon är vacker. Och jag skulle vilja visa henne just hur vacker hon faktiskt är.

In those jeans #2

Äntligen är lågt skurna jeans tillbaka. G-Star, Levi Strauss och Tiger Of Sweden har kommit med riktigt snygga modeller. Och jag är överlycklig! : )

I mammas trädgård

         

Att ta sig tid

Sommaren 2009 var jag i Amsterdam. Jag blev förälskad i stadens personlighet. Att det fanns blommor på varje balkong, husen var skeva och lutade åt olika håll, cyklister överallt och kanalerna med de fina husbåtarna. Mycket mer gjorde det, men helheten att staden är jah, charmig längtar jag bara tillbaka.

Men det var inte det jag tänkte skriva om, utan just gatuartister. Musikanter, konstnärer eller teaterfolk som står längs med gatorna med en hatt och vill skramla ihop lite pengar. Att det faktiskt är viktigt att stanna upp, lyssna, titta, -ta in kulturen som fyller våra liv med glädje och minnen. Jag tycker det förgyller ens promenad eller vistelse i stan när man får höra musik eller se människor utklädda till statyer. Det är visserligen inte ofta jag lägger en slant då jag sällan har kontanter, men stannar upp och tar in intrycken och allt där till det gör jag. 

Det cirkulerar på FaceBook att Joshua Bell, en känd musiker, ställde sig som gatumusikant. Han fick ihop några få dollar och inte många stannade en längre stund för att lyssna på de svåra stycken han spelade. Människor idag är för stressade och tar sig inte tid att erkänna/lägga märke till de mirakel, lyckan, kärleken, som finns i omgivningen. De komiska i allt är att människor betalar tusenlappen om inte mer för att lyssna på Joshua Bell i ett konserthus. 

Ta dig tiden att stanna upp, se dig om så kanske du lägger märke till hur vacker världen är vi lever i. På sitt sätt. 

En duktig gatuartist som genom musik och teater, humor med glimten i ögat satte sitt spår i mitt hjärta.

Här har ni ett klipp på när Joshua Bell står och spelar; 

På bänken vid Nordstan

Bara en kort stund efter jag hade satt mig på bänken vid busshållplatsen ser jag en man som närmar sig. Han rotar i fickorna på sin svarta läderjacka, antagligen efter en tändare när jag lägger märke till den korta cigg stumpen han har i mungipan.

Våra blickar möts och jag frågar om det är tändare han letar efter och räcker fram min. Han tar tändaren och sätter sig ner bredvid mig. Hans första mening löd; '-Jag är i sorg.' 

Jag såg hur ögonen fylldes med tårar på vad som kändes som bråkdelen av en sekund. Hans lillebror, den yngsta i hans familj hade precis gått bort. Han hade varit buss chaufför i tjugo år och bara fallit ihop.

Det var egentligen inte mycket jag sa, att om han vill prata så lyssnar jag, eller om han bara vill sitta på bänken tyst bredvid mig så går det bra det med, iallafall tills min buss kommer.

Han pratade om sin bror, att de var från Indien, bönder som sådde vete, att han hade jobbat en del i London, men visste inte vad han skulle göra nu. Han frågade mig vad meningen med allting var, hans brors bortgång, livet, jah allt. Vilket jag inte kunde svara på givetvis då jag har samma frågor...

Det var bara så enkelt att låta den här mannen sitta bredvid mig och prata. Att lyssna på det som tynger honom. Det krävs inte mycket att vara en god medmänniska.

Jag som alltid varit så aggressiv och hållit mig på min kant, har insett att det krävs så mycket energi jämfört med vad det gör att vara lugn och sansad.

Min buss kom, och han tackade så mycket.

Sen satt jag och tänkte på honom på färden hem. Jag hoppas att när sorgen lägger sig att han hyllar sin bror och tar tag i sitt liv. Lära sig av de misstag han gjort och försöka vara en lika god man som sin bror hade varit.