torsdag 29 augusti 2013

Lilleman får nya saker

Lillens rum är så gott som klart. Säng och bokhyllor är på plats och nu sitter jag och väntar på en taklampa och lite små förvaring. En lång hylla är väl också tanken men får se hur det blir när allt är på plats.
Har ännu inte fått tavlorna inramade, men hoppas att jag lyckas komma iväg imorgon så hans rum blir klart. Även lite leksaker (fotbollar), kritor och sånt som han är så fäst vid får jag införskaffa igen.
Hade så gärna velat måla om i hans rum, har velat det sedan dag ett, men det är ingen stor idé för stunden och jag behöver pengarna till annat. Det får bli en ordentlig investering i hans nästa rum helt enkelt.

Jag vill säga tack till min lilla mamma som trots en skadad axel hjälpte mig med alla möblerna

måndag 26 augusti 2013

It's the little things I fall for

Jag skulle inte vilja påstå att jag är en krävande kvinna. 
Jag är inte den som önskar mig dyra presenter, blommor eller någon form av materiella ting för att bli glad och känna mig älskad. Min kärlek går inte att köpa. 
Jag är inte den som står i vägen för någons drömmar, eller saker den vill göra. 
Utan för mig handlar det om de små sakerna. De kanske mest löjliga saker man kan tänka sig.
Något så löjligt som att handla min favorit dricka, eller hålla min hand på en promenad, plocka en maskros istället för att köpa en dyr snittbukett (visst så blir jag jätte glad av det också) eller skicka ett roligt sms/mms som passar min totalt dåliga humor osv.
Det är verkligen tanken bakom jag uppskattar mest.
Det ska liksom inte vara något jobbigt, eller ett "måste" att umgås med sin partner. Man ska vilja vara med den man älskar (om man nu gör det) och inte sätta varandra åt sidan. Att kunna kompromissa om att ha egentid och tid tillsammans ska inte vara några problem. Man är ju trots allt två individer som går tillsammans och då går det inte att sätta sig själv först alla gånger. 
Att kunna ha tålamod med varandra, lära känna varandra, kunna lita på varandra och att tro på varandra är kanske inte alltid så självklart. Vissa saker måste man jobba på och då får man vara beredd på att det kan ta tid och att man kanske misslyckas några gånger, men just att man aldrig ska ge upp.

Allt jag önskar i slutändan är att känna mig sedd, hörd och älskad. Att få känna mig speciell och att det finns bara jag i dennes hjärta och drömmar. Det är väl inget fel i det?