Jag skulle inte vilja påstå att jag är en krävande kvinna.
Jag är inte den som önskar mig dyra presenter, blommor eller någon form av materiella ting för att bli glad och känna mig älskad. Min kärlek går inte att köpa.
Jag är inte den som står i vägen för någons drömmar, eller saker den vill göra.
Utan för mig handlar det om de små sakerna. De kanske mest löjliga saker man kan tänka sig.
Något så löjligt som att handla min favorit dricka, eller hålla min hand på en promenad, plocka en maskros istället för att köpa en dyr snittbukett (visst så blir jag jätte glad av det också) eller skicka ett roligt sms/mms som passar min totalt dåliga humor osv.
Det är verkligen tanken bakom jag uppskattar mest.
Det ska liksom inte vara något jobbigt,
eller ett "måste" att umgås med sin partner. Man ska vilja vara med den
man älskar (om man nu gör det) och inte sätta varandra åt sidan. Att
kunna kompromissa om att ha egentid och tid tillsammans ska inte vara
några problem. Man är ju trots allt två individer som går tillsammans
och då går det inte att sätta sig själv först alla gånger.
Att
kunna ha tålamod med varandra, lära känna varandra, kunna lita på
varandra och att tro på varandra är kanske inte alltid så självklart.
Vissa saker måste man jobba på och då får man vara beredd på att det kan
ta tid och att man kanske misslyckas några gånger, men just att man
aldrig ska ge upp.
Allt jag önskar i slutändan är att känna mig sedd, hörd och älskad. Att få känna mig speciell och att det finns bara jag i dennes hjärta och drömmar. Det är väl inget fel i det? ♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar