I Sverige är du ju vuxen när du fyller 18, men du får inget vuxenkort på kommunaltrafiken förrän du är 26. Du betraktas inte (oftast inte) som vuxen i en konflikt på en arbetsplats, på universitetet eller egentligen någonstans där det finns människor i våra föräldrars åldrar och uppåt.
Personligen så tycker jag att lagen ska gå hand i hand med kvalifikation. Det finns så många vuxna människor i världen som är så otroligt omogna, respektlösa, handlingsförlamade för att inte tala om den extrema bitterheten de har över oss "ungdomar".
Vuxen är du i mina ögon när du uppför dig, visar respekt, och tar ditt ANSVAR! Du möter konsekvenserna av ditt handlande, rättar till dem, eller får dem att funka. Du lär dig och du växer som människa. Du respekterar medmänniskan. Vad som är okej för den och vad som inte är okej. Ödmjukhet och förståelse.
Anledningen till denna fråga är att jag är så otroligt trött på de människor som ses som vuxna, som i verkligheten inte har många hästar hemma..
Jag trodde att på en arbetsplats så beter man sig och tar sitt ansvar -ARBETSMORAL! Man sätter sig inte över någon eller nedvärderar sina kollegor.
Jag trodde att i en familj så tar man hand om varandra, och sätter BARNETS hälsa och trygghet FÖRST. Och för den delen, var man vuxen nog att skaffa barn, är man vuxen nog att ta hand om barnet.
Jag trodde att mobbning stannade av när man lämnade skolan där osäkra, förtryckta barn måste uttrycka sig på ett negativt sätt för att bli hörda.
Det spelar ingen roll vilken uppväxt du har haft, vad du har gått igenom, hur trasig du känner dig.
Den enda du har att skylla på är du själv. Det är vi själva som gör valen om vilken slags människa vi ska vara.
Så enkelt är det. DU DU OCH DU är den du ska skylla på -inte någon annan.
Hur vuxen är och vill du vara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar