Sommaren 2009 var jag i Amsterdam. Jag blev förälskad i stadens personlighet. Att det fanns blommor på varje balkong, husen var skeva och lutade åt olika håll, cyklister överallt och kanalerna med de fina husbåtarna. Mycket mer gjorde det, men helheten att staden är jah, charmig längtar jag bara tillbaka.
Men det var inte det jag tänkte skriva om, utan just gatuartister. Musikanter, konstnärer eller teaterfolk som står längs med gatorna med en hatt och vill skramla ihop lite pengar. Att det faktiskt är viktigt att stanna upp, lyssna, titta, -ta in kulturen som fyller våra liv med glädje och minnen. Jag tycker det förgyller ens promenad eller vistelse i stan när man får höra musik eller se människor utklädda till statyer. Det är visserligen inte ofta jag lägger en slant då jag sällan har kontanter, men stannar upp och tar in intrycken och allt där till det gör jag.
Det cirkulerar på FaceBook att Joshua Bell, en känd musiker, ställde sig som gatumusikant. Han fick ihop några få dollar och inte många stannade en längre stund för att lyssna på de svåra stycken han spelade. Människor idag är för stressade och tar sig inte tid att erkänna/lägga märke till de mirakel, lyckan, kärleken, som finns i omgivningen. De komiska i allt är att människor betalar tusenlappen om inte mer för att lyssna på Joshua Bell i ett konserthus.
Ta dig tiden att stanna upp, se dig om så kanske du lägger märke till hur vacker världen är vi lever i. På sitt sätt.
En duktig gatuartist som genom musik och teater, humor med glimten i ögat satte sitt spår i mitt hjärta.
Här har ni ett klipp på när Joshua Bell står och spelar;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar