torsdag 29 november 2012

Amazing Grace

Hon kom innanför dörren, såg på mig vek sig dubbel och började skratta. '-Är du vakt? Mig kommer du aldrig skrämma!'
Jag började skratta.
Det var där det började.

Det var tomt i väntrummet till försäkringskassan. Vi pratade i kanske tjugo minuter, men det kändes som flera timmar. Hon verkade bekant på något sett, även fast jag visste att jag aldrig hade träffat henne innan. Hon kanske påminde om någon?
Hon berättade om hennes dotter som flyttat till Kalifornien för att studera. Hur de pratar med varandra via Skype och skickar recept på hennes kyckling via FaceBook. Dottern sparar ihop till en bil, för det behöver man om man bor i L.A. har jag hört...(?)
Hennes son är 26 -lika gammal som jag. (Det var allt hon sa om honom och deras far nämndes aldrig).

 

2009.
Hjärntumör.
Hon minns ingenting som hände innan operationen. Hon berättade att folk hade stannat henne på stan och frågat varför hon inte hejar tillbaka. Hon minns inte vilka de är.
Hon mindes inte vad mens var för någonting och det var underligt att få det förklarat för en vuxen kvinna.
Läkaren sa att 40% av hennes hjärna används inte, kan inte användas, att det var över och att hon skulle förtidspensionera sig.
Rullstol, hemhjälp, listan var lång. Men hon var envis och hade gett sig sjutton på att lyckas komma tillbaka i arbetslivet.
Matlagningen var en av hennes räddningar. Det var det enda hon mindes.
Jag önskar att ni hade kunnat se henne stråla, likt en ängel, när hon började prata om mat. Det var så vackert att se någon prata så passionerat om någonting som gjort att man kommit tillbaka efter att en läkare så gott som dödsförklarat en.
Hon tog en kurs och dagen hon fick sitt betyg ringde hon neurologen.
Hon vann.

Idag jobbar hon deltid men hoppas att få klartecken att kunna jobba helt.

***
Jag vet inte om du någonsin kommer att läsa kommande rader.
Du är precis vad din dotter säger att du är -En Förebild. Av den lilla tid jag fick spendera med dig så känner jag mig starkare. Både som människa, kvinna och mamma.
Du gjorde ett avtryck i mitt hjärta, trots att vi är främlingar för varandra. Du är en enastående, fantastisk kvinna som borde få berätta sin historia för världen.
Tack för det du gav mig. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att dina drömmar blir sanna. Det förtjänar du!
Underbara du.



Inga kommentarer: