Killen: - Nej det ska jag inte, det har väl inte du med att göra heller eller? Jag sätter mig inte i en bil när jag har druckit (och håller upp sin ölburk han håller i handen).
P-vakten avslutar samtalet med någon kommentar jag inte riktigt hörde, lämnar över boten och fortsätter med sitt.
Killen och hans kompis går iväg runt huset med väskan de hade glömt i bilen.
Jag träffar på killen som fått boten utanför en av mina låsningar och frågade honom vad vakten hade sagt till honom. Han såg upp på mig med frågande ögon och undrade hur fan jag visste att han hade fått en bot. Att han trodde att jag skulle påpeka hans, antagligen, avslagna halvljumna öl han höll i handen och hans kväll skulle gå från bott till dettaärbaraintesant.
- Nej då, drick du, det är fredag : )
Han småler och frågar om jag är p-vakt.
- Nej, det är jag inte, jag parkerade precis och råkade höra lite av ert samtal.
Han berättar vad vakten hade sagt och kände att han med sin bitterhet, egentligen skulle skippa de onödiga kommentarerna.
- Jag förstår att p-vakterna kan vara bittra. Det är säkert inte lätt att ha ett av de mest hatade jobben som finns. Det är ju ingen som är glada att se dem, så efter ett tag blir man nog ganska bitter när man bara får ta emot skit när man försöker göra sitt jobb. Och om det är något plåster på såren så lappar de våra bilar också.
- Ja, jo, det är ju klart.
Efter en stund, så var det dags att gå in och fortsätta jobba. Killen och hans kompis gick därifrån med ett leende på läpparna och kanske, hade jag räddat hans kväll lite. Att han kunde tänka på mig, en väktare, som var trevlig och skämtade och ville inget ont, istället för de andra.
Det gör mig så glad att se någon som är lite nere le och skratta, om så bara för stunden.
Vem vet, det kanske finns andra väktare där ute som inte är låtsas poliser eller machoarroganta as som får en kick av att djävlas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar