• THERESE MARRERO •
söndag 6 juli 2014
tisdag 6 maj 2014
Öppna upp ditt fönster
Sedan början på året har jag börjat hitta tillbaka till mig själv igen, återfunnit styrkan (även fast den tryter emellanåt), glädjen och fått den vackraste väckarklocka någonsin.
Att öppna ögonen, ifrågasätta, diskutera för ett ämne du kanske egentligen är emot bara för att låta dig själv växa och våga byta åsikt, om inte annat ta lärdom och få ett annat perspektiv. Allting måste inte vara som det är.
Vi ska ju leva i religionsfritt land och ändå så är det gamla tiders traditioner i religionens anda som styr.
Varför firar vi midsommar? Är det något att fira att sommaren lider mot sitt slut?
Varför all den hets om julklappar? Ett pengabyte där sällan tanken faktiskt räknas. För visst blir du väl besviken om du lagt en förmögenhet i en present och du får en Tupperware burk tillbaka...?
Skulle vilja fira jul utan klappar, stress och besvikelse. Istället njuta av varandras sällskap med god mat, prata och kanske göra något kreativt ihop.
Jag är inte riktigt för presenter. Jag minns sällan vad jag har fått... Det jag minns är känslan, kärleken, uppskattningen och tanken. Jag skulle vara den lyckligaste lilla tjejen som får en maskros. Eller ett samtal, sms för att bara säga att man är på tänkt.
Minnen är det finaste man kan ge mig.
Att kunna uppskatta något för vad det är är så fantastisk.
Att kunna se på ett dansnummer, bli hänförd av historian/känslan de vill förmedla eller bara bli fascinerad hur sjutton den där killen kan vrida ut och in på sig själv.
Musiken, som har så många toner och röster. Jag uppskattar all musik. Även hårdrock som jag egentligen inte gillar. Det instrumentala kan krypa in i mina ådror och stanna som ett skönt beat i flera månader, det är väl just "skrikandet" jag försöker att förstå mig på ; )
Menar inte att man ska tycka om allting, det är omöjligt, men att försöka se skönheten i allting är lite som en känsla av frihet.
Jag spenderar väldigt mycket tid ensam (på grund av mitt arbete) så jag hinner tänka och reflektera en hel del om livet och vad jag vill och tycker om det ; )
Jag vill njuta av mitt liv, skapa minnen och skratta så mycket jag bara kan.
Så var rädd om mig, respektera mig och jag kommer att göra detsamma för dig.
Öppna upp ditt fönster, dina ögon och låt dig se och känna världen på nytt.
Att öppna ögonen, ifrågasätta, diskutera för ett ämne du kanske egentligen är emot bara för att låta dig själv växa och våga byta åsikt, om inte annat ta lärdom och få ett annat perspektiv. Allting måste inte vara som det är.
Vi ska ju leva i religionsfritt land och ändå så är det gamla tiders traditioner i religionens anda som styr.
Varför firar vi midsommar? Är det något att fira att sommaren lider mot sitt slut?
Varför all den hets om julklappar? Ett pengabyte där sällan tanken faktiskt räknas. För visst blir du väl besviken om du lagt en förmögenhet i en present och du får en Tupperware burk tillbaka...?
Skulle vilja fira jul utan klappar, stress och besvikelse. Istället njuta av varandras sällskap med god mat, prata och kanske göra något kreativt ihop.
Jag är inte riktigt för presenter. Jag minns sällan vad jag har fått... Det jag minns är känslan, kärleken, uppskattningen och tanken. Jag skulle vara den lyckligaste lilla tjejen som får en maskros. Eller ett samtal, sms för att bara säga att man är på tänkt.
Minnen är det finaste man kan ge mig.
Att kunna uppskatta något för vad det är är så fantastisk.
Att kunna se på ett dansnummer, bli hänförd av historian/känslan de vill förmedla eller bara bli fascinerad hur sjutton den där killen kan vrida ut och in på sig själv.
Musiken, som har så många toner och röster. Jag uppskattar all musik. Även hårdrock som jag egentligen inte gillar. Det instrumentala kan krypa in i mina ådror och stanna som ett skönt beat i flera månader, det är väl just "skrikandet" jag försöker att förstå mig på ; )
Menar inte att man ska tycka om allting, det är omöjligt, men att försöka se skönheten i allting är lite som en känsla av frihet.
Jag spenderar väldigt mycket tid ensam (på grund av mitt arbete) så jag hinner tänka och reflektera en hel del om livet och vad jag vill och tycker om det ; )
Jag vill njuta av mitt liv, skapa minnen och skratta så mycket jag bara kan.
Så var rädd om mig, respektera mig och jag kommer att göra detsamma för dig.
Öppna upp ditt fönster, dina ögon och låt dig se och känna världen på nytt.
torsdag 13 mars 2014
onsdag 12 mars 2014
Street Art - Graffiti
Göteborg har som alla vet många platser som är klädda i
färg. Men ingen plats är mer känd för sin gemenskap, kultur och
sommarhäng än Röda Sten. Det ligger precis nedanför Älvsborgsbron som är ett klart kännetecken för staden, Svedalas framsida ; )
Graffiti är en konstform som inte alla förstår sig på eller snarare uppskattar. Vilket är synd, men smaken är väl som baken... Jag älskar den.
Graffiti är en konstform som inte alla förstår sig på eller snarare uppskattar. Vilket är synd, men smaken är väl som baken... Jag älskar den.
måndag 10 mars 2014
Hallelujah
Your faith was strong but you needed proof
You saw her bathing on the roof
Her beauty in the moonligt overthrew you
She tied you to a kitchen chair
She broke your throne, and she cut your hair
And from your lips she drew the Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
♡
Can I hear the spring singing?
Bara för några dagar sedan körde jag bil i snöfall genom Sverige och i helgen har skinnjackan åkt på, Palladiumskorna skiner fortfarande vitt sedan sommaren innan och RayBan brillorna skymmer mina smått trötta ögon.
Det har varit tuffa veckor. Har inte kunnat träna och haft mycket omkring mig som behövts redas ut. Så det har varit skönt att få dessa dagar i solsken och harmoni tillsammans med min son.
Jag har tillåtit mig själv att slappna av, öppna mina sinnen för nya tankar och värderingar, argumenterat, diskuterat, brutit ner ord för att bygga upp dem igen och jag har fått bli omfamnad av toner jag en gång trodde jag aldrig skulle få höra. Måtte jag låta smått galen i mitt berusade tillstånd på livets nu, eller är det kanske alla dessa vårkänslor som utför små mirakel? ♡
Det har varit tuffa veckor. Har inte kunnat träna och haft mycket omkring mig som behövts redas ut. Så det har varit skönt att få dessa dagar i solsken och harmoni tillsammans med min son.
Jag har tillåtit mig själv att slappna av, öppna mina sinnen för nya tankar och värderingar, argumenterat, diskuterat, brutit ner ord för att bygga upp dem igen och jag har fått bli omfamnad av toner jag en gång trodde jag aldrig skulle få höra. Måtte jag låta smått galen i mitt berusade tillstånd på livets nu, eller är det kanske alla dessa vårkänslor som utför små mirakel? ♡
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)